Mandus Frykman fick 2018 i uppdrag av regeringen att tittat på hur processen kring sjukskrivning fungerade i Sverige och föreslå eventuella åtgärder. Den 27 april 2020 lämnade Mandus Frykman tillsammans med sin utredningsgrupp in en 440 sidor lång utredning till Regeringen, Rapporten Tillsammans för en välfungerande sjukskrivningssjukskrivnings- och rehabiliteringsprocess SOU 2020:24.
Här kommer en kort sammanfattning av rapporten.
Det finns utifrån utredningen stora behov av att skapa större samverkan mellan alla berörda aktörer i en sjukskrivningsprocess. Förslaget som utredningen ger är att Försäkringskassan skall få det samordnande ansvaret för alla berörda aktörer för att på så sett minska riskerna för att individer hamnar mellan stolarna. Utredningen lyfter upp att detta ska dels minska risken för att arbetsförmåga inte tas tillvara och dels underlätta för individer där man konstaterar att ingen arbetsförmåga finns, att få det stöd och hjälp som personen behöver. Stöden ska vara för att utreda om huruvida arbetsförmågan kan tas tillvara inom annat arbete, alternativt att möjliggöra för individen att få det försörjningsstöd som den behöver.
Utredningen visade också på att personer i en sjukskrivningsprocess kan förlora stöd och insatser i processen. Detta beroende på att personen själv inte alltid vet vart denne ska vända sig, en effekt av att många instanser är inblandade. Detta kan förstås få extremt stora och förödande konsekvenser på individnivå. Utredningen föreslår därför till regeringen att Försäkringskassan för ett större ansvar för att stötta sjukskrivna individer genom att öka myndighetens ansvar i att stötta individen rätt i processerna.
Det som utredningen föreslår kan komma att påverka arbetsgivare, är förslaget att arbetsgivaren skall ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocesser för en återgång i arbetet. Detta för att om möjligt stärka incitamenten för arbetsgivaren att arbeta mer förebyggande och för att snabbare agera för att antingen få tillbaka individen till arbetet eller annan åtgärd. Förslaget är också att regeringen återupptar Hälsoväxlingen som togs fram 2016, som bl.a. innebär att arbetsgivaren tar en större ekonomisk del av sjukskrivningskostnaderna. Förslaget som regeringen 2016 hade var att arbetsgivaren skulle ta 25% av sjuklönen efter dag 90 i ett sjukskrivningsärende. Detta vet vi som sagt inte om det kommer att ske än, men något kommer det definitivt innebära för arbetsgivaren.
Det man ytterligare föreslår i utredningen är att arbetsgivaren skall ta in expertresurser när man har en medarbetare som befinner sig i en sjukskrivning för att kunna göra en plan för återgång i arbetet. Utredningen belyser att arbetsgivarna idag saknar kunskapen för att bidra till en säker och bra återgång i arbetet.
Summa summarum så är detta tydligt från utredningens håll;
1. Det finns flera områden där stödet för återgång i arbete kan stärkas och det finns många rekommendationer om förbättringar.
2. Utredningen visar att individer inte får del av tillräckligt arbetsplatsinriktat stöd.
3. Att arbetsgivares kunskap om återgång i arbete har brister och det bör tas in expertis för att säkerställa rätt åtgärder.
Bedömningen är därför att arbetsgivare behöver ges bättre förutsättningar att ge sina anställda stöd för återgång i arbete. Därutöver behöver Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen ytterligare stärka sitt samarbete för att ge individer som går mellan myndigheterna bättre stöd. Utredningen lyfter även upp att stödet till de individer som har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom, och som uppbär försörjningsstöd, behöver utvecklas.